Hjärtansfröjd (bokrecension)
Hjärtans fröjd är en kärleksroman publicerad år 1992 av författaren Per Nilsson.
Boken går på cirka 150 sidor och handlar om en sextonårig pojke som i boken nämns som “han”. En vanlig dag på väg till skolan kliver den vackraste flickan i hans ögon på bussen. Från både långa och korta avstånd spanar han på flickan i månader.
Efter några månaders spaning börjar får de äntligen få kontakt av misstag.
Det börjar med att de så smått bara pratar på bussen till att dem tillslut blir ett par.
Pojken reser till USA på en språkresa. När han kommer hem en dag för tidigt får han reda på saker han aldrig innan sett som möjliga.
I boken finns det med en pojke vars namn inte nämns alls, Ann- Katrin (flickan från bussen), pojkens mamma och fler nämns däremot vid namn. Det jag gillade med boken är att det nästan alltid hände någonting. Det var liksom aldrig kapitel i boken som var trista och händelselösa.
Det var dock en sak som jag till en början tyckte var lite otydligt. Boken utspelar sig i både nutid och dåtid. Nästan hela boken består av tillbakablickar vilket jag först tyckte gjorde boken ganska rörig. Men ju mer man läser så blir det också allt lättare att förstå bokens uppbyggnad.
Boken publicerades år 1992 och är då 28 år gammal. Jag skulle vilja rekommendera den till personer över 13-14 år då den ibland kan var lite svår att hänga med i.
Språket som används i boken är ungdomligt men innehåller inte så mycket slang.
Min slutsats är att det är en välskriven ungdomsbok. Personligen gillar jag inte genren alls men ändå se att många hade tyckt att den var bra. Den var lite rörig på vissa ställen men gick att förstå. Om man gillar böcker med genren kärlek och ungdom så hade jag rekommenderat den.
